Roligt att det verkar gå bra för mannen bakom dockan också. Han verkar ha gått och blivit hönsabonne. Ett jobb det med, även om jag kan tycka lite synd om kycklingarna och deras korta liv.

Televinken ska nog få fungera som inspiration till min nästa nalle. Precis som mina nallar hoppas jag att Televinken har gjort många barn glada. Glada och lyckliga barn är det viktigaste vi har. Att se till att våra barn är glada och trygga. De barn som inte är det är ett misslyckande för hela vårt land.

Jag älskar nallar och har sedan jag var en liten flicka samlat på nallar. När jag passerade de trettio började jag även att tillverka mina egna nallar. Att göra nallar är ingenting jag kan leva på, men jag har det som hobby och för varje färdigställd och döpt nalle kan jag för mitt inre se hur just den här nallen kommer att ge någon värme, tröst eller kanske bara glädje. Att få se ett litet barn krama om en av mina nallar värmer ända in i märgen.

Den jag precis har färdigställt är rosa. Mörkrosa och ljusrosa. Stoppad med vanlig stoppning och med sydda ögon och sydd mun. Den blev lite fluffigare än vad de flesta av mina dockor blir. Därför får den helt enkelt heta Fluffnalle och därför blir det också namnet på den här bloggen. Välkommen!